Taking sides جانبداری

دیشب فیلم "جانبداری" را در کانال 2 تلویزیون سوئد دیدم. فیلمی‌ست پیرامون این پرسش که آیا دکتر ویلهلم فورت‌ونگلر، یکی از بزرگترین هنرمندان و رهبران ارکستر در تاریخ آلمان، با هیتلر و نازی‌ها در عمل همکاری می‌کرد، یا نه؟ بازی درخشان هنرپیشه‌ی سوئدی استلان اسکارش‌گورد در نقش این رهبر ارکستر، و هاروی کایتل در نقش بازپرس امریکایی، فیلم را دوچندان جالب می‌کرد.

دستگاه تبلیغاتی گؤبلز از محبوبیت و آوازه‌ی این هنرمند برای آراستن چهره‌ی نازیسم به بهترین وجهی سود می‌برد و در کنسرت‌های او همواره رهبران حزب نازی در ردیف نخست تماشاگران می‌نشستند. دکتر فورت‌ونگلر با وجود همه‌ی فشارها هرگز به عضویت حزب نازی در نیامد، اما رابطه‌ی نزدیکی با گؤرینگ و گؤبلز و دیگر رهبران حزب داشت و با سود بردن از روابط خود همواره خواست‌هایش را پیش می‌برد و به کرسی می‌نشاند. او یهودیان بسیاری را که خطر مرگ تهدیدشان می‌کرد از آلمان فراری داد. و این‌جاست که پرسش جاودانه مطرح می‌شود: ماندن و خواه و ناخواه در خدمت آراستن چهره‌ی نظام خودکامه درآمدن، یا کنار کشیدن و رفتن؟ و هریک از این‌ها به چه بهایی؟

دقایق پایانی فیلم تکه‌ای مستند از یکی از کنسرت‌های فورت‌ونگلر است که در آن او سنفونی پنجم بیتهوفن را اجرا می‌کند. پس از پایان سنفونی، حاضران ابراز احساسات می‌کنند، گؤبلز بر می‌خیزد، به‌سوی رهبر ارکستر می‌رود و دست او را می‌فشارد. فورت‌ونگلر بعد از دست دادن و یک نیم‌تعظیم، دستمالی را که به دست چپ دارد و با آن عرق پیشانیش را خشک کرده‌است، با حرکتی نامحسوس به دست راست می‌دهد و دستی را که دست گؤبلز را فشرده، پاک می‌کند و با این حرکت نمادین از نازیسم دامن می‌شوید. اما آیا این کافی‌ست؟ پس آن همه کشتار و اردوگاه‌ها و کوره‌های آدم‌سوزی چه؟ آیا "من نمی‌دانستم" عذری موجه است؟

بخش بزرگی از سه هفته مرخصی من در تابستان امسال با خواندن کتاب چهار جلدی "نه زیستن، نه مرگ"، خاطرات ایرج مصداقی از زندان‌های جمهوری اسلامی سپری شد. گزارشی 1500 صفحه‌ای‌ست از کسی که ده سال از نزدیک شاهد پلیدی‌ها و جنایت و وحشیگری دست‌اندکاران این نظام قرون وسطائی بوده، روزها در "راهروی مرگ" در انتظار اعدام نشسته و بارها تا چندقدمی طناب دار رفته است. آیا کسانی را که در آن هنگام در موقعیت‌های کلیدی نظام بودند و اکنون با "اصلاح‌طلب"شدن چهره‌ای وجیه به‌خود گرفته‌اند، می توان بخشید؟ نقش اینان در پیش‌برد و اجرای وحشیگری‌های نظام در عمل بسیار بالاتر از نقش فورت‌ونگلر در نازیسم بود و هرگز نقشی در نجات جان انسانی نداشتند. آیا می‌توانند از آن جنایات و اعدام بی محاکمه‌ی نزدیک به 4000 نفر در سال 1367 به‌سادگی دامن بشویند؟

فاطمه حقیقت‌جو از چهره‌های برجسته‌ی اصلاح‌طلب در مجلس ششم، که به هنگام کشتار زندانیان نوزده ساله بود، و من عاشق فارسی حرف زدن او با لهجه ی اصیل تهرانی هستم و با فریاد او بر سر رهبر نظام در صحن مجلس اشک بر دیدگانم آمد، در گفت‌وگوئی با رادیو آلمان می‌گوید: "[...] فرمان اصلی این اعدام‌ها توسط بنیان‌گذار جمهوری اسلامی صادر شده بود و بسیاری از گروه‌های اصلاح‌طلب از حامیان بنیان‌گذار بودند. آن‌ها می‌خواستند حداقل با سکوت از کنار این ماجرا رد شوند. زیرا فکر می‌کردند، مطرح کردن این مسئله به بحث رهبری و بنیان‌گذار کشیده‌‌می‌شود."

و راستی، این اصلاح‌طلبان، "جانبدار" چه "جانبی" هستند؟ همان "جانبی" که فرمان قتل عام را صادر کرد؟

درباره‌ی کتاب ایرج مصداقی نامه‌ای برای ایشان نوشتم که اکنون بخش اصلی آن را همراه با پاسخ شان در این نشانی "سرگشاده" می‌کنم.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Gunnar

En av mina arbetskamrater gick bort förra veckan. Från det första läkarbesöket och diagnosen om tumör i bukspottkörteln tills han tog det sista andetaget, tog det bara 33 dagar. Han var en mycket hjälpsam människa och populär bland medarbetare. Han hade hunnit arbeta i 19 år här när jag började, och han tog hand om mig som en fadder, visade runt överallt och lärde mig allt. Mycket av vad jag kan nu lärde jag mig av honom och mycket lärde vi oss tillsammans under alla dessa år utmed enorma utvecklingen i IT. Han hjälpte mig mycket även utanför jobbet. Jag var många gånger på besök hemma hos honom och familjen, lånade saker – från dataprylar och programskivor till sticksåg och kofot och skidor. Flera frysta vintermorgnar körde han en halv mil till mig för att blåsa liv i min döda bil med startkablar och sitt varma batteri. Våra barn var klasskamrater och jag var Tomten för hans barnbarn. Han var en riktig eldsjäl även i fackliga livet på jobbet, i medarbetarklubben, i bostadsföreningen, i seglarföreningen, och mycket annat. Jag älskade de tipspromenader som han ordnade med sina fotografier inomhus och utomhus på vår arbetsplats.

Nu tinade han bort bara inom en månad. Och i ett akut läge fick jag ta över allt vad han gjorde, utan att ens kunna hälften av vad han kunde. Han bekymrade sig in i det sista över en liten bit arbete som han hade kvar att fullfölja och i sitt sista telefonsamtal med mig från sängen på sjukhuset och trots att han hade svårt att tala, gav han ledtrådar som kunde hjälpa mig.

Kvällen därefter åkte jag och besökte honom på sjukhuset. Han öppnade famnen så fort han såg mig och gav mig en björnkram. Jag hade köpt en sudoku-häfte åt honom för att jag visste att han älskade att sitta på sin balkong och lösa sudoku när han fick en stund ledig från all barnbarnskötsel och andra aktiviteter. Men nu kunde han inte känna igen häftet och trodde att det var en serietidning. Han kunde knappast avsluta en mening och tappade tråden mitt i meningen. Han halvsov på sin säng med smärtstillande och lugnande droppar som rann i hans blodådror, och jag satt bredvid hans säng över en timme och hade tappat ork för att resa mig och gå därifrån. Han öppnade ögonen då och då, tittade på mig och försökte le.

Sex dagar därefter stod jag bredvid hans säng hemma hos honom, ropade hans namn och hälsade. Han vaknade, försökte hitta varifrån rösten kom, sa någonting obegriplig, och sov igen. Och två dagar därefter slocknade han för alltid.

Jag tänkte berätta om allt detta på en minnesstund som vi hade för honom på jobbet. Men…

Nu går jag runt på jobbet, försöker klara av allt vad han gjorde, och överallt ser jag minnen från honom: hans rum, hans arbetsbord, hans dator, minneslappar, pennor, allt. Och jag har så många saker att fråga honom: hur tänkte han det där och hur ska man göra det här? Men han finns inte längre. Så synd. Han finns inte längre…

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Världens vackraste dotter

I dag har min dotter, som praktiserar på DN, fått sina första 2 notiser publicerade i kulturdelen, sidan 2. Och jag är så glad och stolt som inte rymmer i några ord. Kämpa på dotjka!
En av notiserna finns här.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Ödets makt

Jag är inte en operamänniska. Trots många konsertbesök med symfoniska eller kammarorkestrar och baletter, har jag aldrig varit på en opera! Jag har inte ens lyssnat på en hel opera från början till slutet vare sig på radio, LP, kassett, eller CD, förutom 2 azerbajdzjanska operor från sovjettiden – Kor Oghlu av Uzeir Hadjibeyov (som stavas Gadzhibekov på ryska) och Shah Ismail av Muslim Magomaev.

Kor Oghlu tog 3 år av hela min fri- och studietid i anspråk under 1970 talet för att lyssna noggrann med hörlurar in i minsta detalj för att skriva av hela librettot, texten, ord för ord, och översätta den till persiska. Böcker på azerbajdzjanska var förbjudna på den tiden och litteratur från Sovjet var svårt att få tag i. Men jag lyckades publicera operans text i en tvåspråkig liten bok genom faksimilkopiering. Denna bok blev mycket populär bland studenter och intellektuella över hela Iran av olika anledningar och bland annat för att många drog paralleller mellan den grymma Hassan Khan i operan och Shahen.

Men RIKTIGA operan för mig har alltid varit verk av Puccini, Verdi, och Wagner, vars ouvertyrer och arior har jag lyssnat då och då, och oftast från LP, CD och radio. En av mina favoriter är Verdis ouvertyr till ”Ödets Makt” (La forza del Destino, 1862) och Leonoras aria ”pace, pace, mio dio…” där samma tema från ouvertyren upprepas. Det har hänt många gånger att jag har hört dessa när jag kör bil ensam, och då har jag kommit i extas, tryckt tänderna hårt, och tryckt även omedvetet på gaspedalen, eller bromsat och stannat på kanten av motorvägen, slagit pannan på ratten, eller dirigerat en luftorkester!

Här kan ni se och lyssna på ouvertyren under den stora precisa och felfria maestron Arturo Toscanini. Och här finns en mer modern maestro Valeri Gergiev som sägs dirigera en originalversion av ouvertyren. Men jag tycker bäst om denna tolkning dirigerad av James Levine.

Arian kan ni höra här med Veronica Villarroel, och här med Ekaterina Godovanets och Nader Abbassi som dirigerar Norrköpings symfoniorkester.

Läs här om själva operan.

Det finns ett mycket intressant arrangemang av teman ur ouvertyren som har gjorts av Pompon Finkelstein med titeln ”Lost In Reflection” som ni kan lyssna här (tryck på play-triangeln inne på sidan). Detta arrangemang finns med i Buddha Bars album nummer 8 och jag har hört den som musik till isdans också men jag minns inte viket par från viket land och när det var och hittar inte den på Internet. Det finns ett inte så lyckat försök av ett tjeckiskt par från 1994 här.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

300

Det var länge sen som filmen ”300” var aktuell men någon frågade mig häromdagen om vad jag tyckte om den (kanske för att DVD:n släpptes nyligen?) och därför skriver jag detta.

Mitt första försök att titta på filmen misslyckades då jag tråkades ut efter ca: 7 minuter. Andra försöket gick bättre. Jag tycker att både författaren till serieboken och kanske även filmskaparen, medvetet eller omedvetet, har rasistiska åsikter. Filmen handlar huvudsakligen om kampen mellan den goda och den onda. Den goda är här spartaner (eller spartiater, om ni vill så) och den onda är perser. Men det spelar ingen roll vem som är vem. Låt oss glömma historien här, inte minst för att det finns massor med fel i historisk fakta i filmen.

Jag utgår från själva kampen mellan den goda och den onda och tycker att det är rasistisk att glorifiera att de goda dödar alla ofriska barn; att låta förrädaren förkroppsligas i en missbildad puckelryggig; att låta alla svarta, homosexuella, svaga, och efterblivna, tillsammans med fula människor och maskerade monster och ”orck”-liknande odjur representera den onda, och öppet hävda att ”ondskan kommer från Asien”, medan de goda är vita välskapta, vältränade, starka och ”vackra europeiska demokrater”.

MEN jag förblir kluven när jag läser här hur man kan se det hela från en helt annan synvinkel.

Så, jag vet faktiskt inte! :-)

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

کادوی فارسی؟

داشتم فکر می‌کردم که چرا هیچ واژه‌ی فارسی معادل "کادو"ی فرانسوی نداریم؟ همه‌ی واژه‌های هم‌ارز (معادل) که در فارسی امروز به‌کار می‌روند، غیر فارسی هستند، مانند: هدیه (عربی)، تحفه (عربی)، سوغات (ترکی و مغولی)، ارمغان (ترکی غزی - فرهنگ معین).

سوغات را می‌توان "ره‌آورد" گفت، ولی ره‌آورد با "کادو" فرق دارد. "پیشکش" و "پیشکش‌کردن" هم داریم، ولی "پیشکشی" نیز جای "کادو" را در همه‌ی موارد نمی‌گیرد.

آیا پارسی‌گویان عادت به کادو دادن نداشته‌اند؟

ارمغان مرا به یاد یکی از بستگانم به همین نام انداخت، و از آن‌جا به یاد مبحث "نام ها". دعوتتان می‌کنم این نوشته ی کوتاه را بخوانید.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Dramatiska repliker

Dessa är 2 av mina favoritfilmrepliker (och även favoritfilmer för den delen):

1- “I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I've watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die.” Den döende “Replikatorn” Roy Batty spelad av Rutger Hauer i slutet av ”Blade Runner”.Se scenen här.

2- ”In much wisdom is much grief and he that increseth his knowledge increaseth his sorrow also”. (Så sant!!) Den blinda mördarmunken Jorge of Burgos spelad of Feodor Chaliapin Jr. I ”Rosens Namn” citerar Bibeln (Predikaren, 1:18) medan han tuggar på giftiga blad från en "förbjuden" bok.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Matkultur och vinkultur

Att ha en rik matkultur verkar inte innebära att nationen har även en rik vinkultur, eller tvärtom. Jag har t.ex. inte kunnat uppleva något bra grekiskt vin hittills trots många semesterveckor där. Och trots att Iran (gamla Persien) har en gammal vinkultur, vet jag ingen äkta iransk mat som passar bra till vin överhuvudtaget – om man inte räknar grillade köttbitar (kebab) till äkta iransk mat! Iransk mat i sig kan vara ganska "berusande" men suddar bort vinet, speciellt om den har saffran. Det är kanske risets fel?

1- Shiraz är en stad i södra Iran med mångtusenårig vinkultur, därifrån druvsorten Shiraz (= Syrah) kommer och det var detta vin som stora poeten Hafez drack och skapade odödlig poesi.

2- Saffran är alkoholantagonist när det gäller påverkan i hjärnan. Gamla romare brukade dricka en 6-a saffran i hetvatten (man kanske kan kalla det för saffrante) innan de gav sig i väg till suptävling, har jag läst någonstans. Också vid för mycket rus kan man dricka en 6-a saffrante och se där, man kommer att känna sig spiknykter efter ungefär en kvart! Men jag har inte provat detta mot baksmälla, och naturligtvis sänker den inte promillehalten! Tyvärr!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Moulana Rumi, 800

Det har gått 800 år sedan Moulana föddes och Unesco har utropat 2007 till Rumi-året och man firar det världen över, bland annat den 29 och 30 september i ”Rumifestival 2007” på Södra teatern i Stockholm.

I dagens DN finns en essä av den mycket välpålästa Simon Sorgenfrei där han berättar nästan allt om Moulana. En liten sak som kan läggas till när det gäller relationen mellan Moulana och Shams är att Shams gifte sig med Moulanas mycket älskade styvdotter Kimia-khatoun. Men Shams visade sig vara en mycket grym kvinnoförtryckare och det sägs att han i ett svartsjukeutbrott misshandlade och dödade Kimia-khatoun. En läsvärd roman-biografi på persiska om Kimia-khatoun av Saide Ghods kom ut i Iran för 2 år sedan.

Och jag undrar hur och varför Bastam har blivit Bistam i DN:s artikel. Heter staden historiskt Bistam på svenska?

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

شوستاکوویچ اولمیا؟!ء

دوست و آشنای دیرینم اسد دیشب مهمانم بود. نشسته‌بودیم و شام و شراب می‌خوردیم و اسد داشت طبق معمول از مشکلات و درگیری‌هایش با صنایع ایران برایم تعریف می‌کرد. زبان گفتار او و من ترکی آذربایجانی‌ست. از دستگاه پخش صوت موسیقی ملایمی پخش می‌شد و فضای گرم و لذت‌بخشی بود. چند سی‌دی که توی دستگاه گذاشته‌بودم در طول صحبت اسد یک‌یک چرخیدند و گذشتند، و ناگهان نوبت رسید به یک موسیقی جدی و قدری تیره. اسد صحبتش را قطع کرد، لحظه‌ای گوش داد، و بعد با جمله و فرمولی که قرن‌ها بود نشنیده‌بودم نام آهنگساز را پرسید. نمی‌دانم این جمله و فرمول ویژه‌ی ترکی را چگونه می‌توانم به فارسی یا سوئدی برگردانم که همه‌ی نمک آن باقی بماند: "شیوا، این کار کیه؟ نکنه (مبادا) شوستاکوویچه؟!"

اسد هم مانند بسیاری از آشنایان از علاقه‌ی من به آثار آهنگساز روس دیمیتری شوستاکوویچ با خبر است. برای این "نکنه" یا "مبادا" ساعتی آن‌قدر خندیدیم که همه‌ی ماهیچه‌های صورت و شکم و پشتم به‌درد آمد. سال‌ها بود این‌طور غش‌غش نخندیده‌بودم!

چه اثری بود که پخش شد؟ یک کنسرتو برای ویولون و ارکستر از آروو پرت Arvo Pärt آهنگساز معاصر استونیائی و یکی از شاگردان شوستاکوویچ.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Det var då det...

1- Läste en intressant artikel i dagens DN om den (o)dödliga Kalasjnikov (AK-47) som fyller 60 år. Fast det är ingen som vet vad som hände så att i persiskan blev namnet Klashinkov کلاشینکوف ! Ett a är borta och n och i har bytt plats. Dessutom dyker upp ofta ett e där också: Kelashinkov! Märkligt.

2- Det var då det: Dick Cheney var inte för att invadera Iraq år 1994 (TV-intervju på 1.5 minut).

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Svenska ord i persiska

För ett tag sen läste jag en diskussion om hur svenska språket har påverkat andra språk i världen. Det var stora världsspråk man pratade om, men jag kan säga här att otroligt nog finns svenska ord även i persiskan! Inte från vikingatiden, utan från ca: för 100 år sen då svenska officerare och tjänstemän var bjudna till Iran (då hette det Persien här) för att organisera landets gendarmeri, kommunal verksamhet, och delvis tullen. Och då är det väl inte så konstigt att en del svensk terminologi i dessa sammanhang hamnade i persiskan. Men sen förekom andra tjänstemän från Belgien, Frankrike, Ryssland, och Storbritannien, och det blev huller om buller.

Att det finns många persiska ord i svenskan är välutrett och det finns en och annan bok om det också, och även om historien om svenskar i Iran. Men jag tror att det är kanske värt en C-uppsats eller tom en doktorsavhandling att rota i persiskan efter vad som finns kvar av svenska ord.

Jag minns 3 ord utan att gräva. Men dessa ord har fått lite (och ibland mycket) förändrade innebörd och klang och nyans och mening med tiden. Jag påstår inte att har gjort någon vetenskaplig analys, utan det är vad jag tror:

1- Lat لات: Lösdrivare och vagabond oftast med kriminellt drag och beväpnat med kniv;

2- Bannbulla بامبول (bambull), ungefär: Så var det inte sagt! Så var det inte tänkt! Nu kastar du in en bambull, ett konstigt hinder بامبول در نیار! Jag gissar att ordet användes av den tidens svenska tjänstemän då en stor iransk präst (Shirazi) utfärdade en bannbulla mot tobak då Shahen Nasereddin överlät alla rättigheterna på Irans all tobak till engelsmannen Talbot för kommande 50 år;

3- Sopor سپور (جاروکش)ء: ordet har ingen bakgrund i själva persiskan och betyder kommunalanställd personal som har en kvast och en hink och sopar på stadens gator och hanterar hushållsavfall! Ordet håller på att försvinna sedan ca: 30 år tillbaka då sophanteringen är annorlunda nu. Ordet har av en slump haft en annan anknytning också i Iran genom azerbajdzjanska som talas av en stor del av befolkningen i landet och talades av ännu större del av renhållningspersonal på den tiden. Kvasten heter supurge på azerbajdzjanska och renhållningspersonalen heter supurgechi. Likheterna mellan dessa ord gjorde att svenska ordet sopor fick fäste i persiskan, tror jag.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...