Jag skrev tidigare om att Teherans Roudaki konserthus har nämnts i programmet Önska i P2. Den 5 november var jag med i Önska i P2, berättade minnen från ett besök på Roudaki Hall i Teheran i mitten av 1970-talet, och önskade två stycken av den stora Azerbajdzjanska tonsättaren Kara Karayev (Från höger: Karayev, Sjostakovitj, och Sjostakovitjs fru Irina). متن فارسی در ادامه
I måndags var en svensk dam, Lillis, med i programmet Önska i P2 som önskade ett stycke musik och berättade att hon hade hört den när hon jobbade i Teheran på 1970-talet. Vidare sa hon att hon hade varit även på Roudaki (numera Vahdat) konserthus och hört musik där också. متن فارسی در ادامه
Onsdagen den 20 juni råkade jag höra två godbitar i programmet Ström i P2: Den ena skapad av Jonsson/Alter, två svenska konstnärer som bor i Berlin, och den andra av polska konstnären Jacaszek. Missa inte dessa om ni tycker om elektronisk musik. De första har skapat en ny typ av ”house”, och den andra gör elektronisk musik i barock stil.
Gå hit, starta programmet från den 20 juni, och lyssna från 3:40 till 23:40 och från 39:40 till slutet. Programmet finns tillgängligt tom den 20 juli. Men annars finns många verk av dessa konstnärer även i You Tube. Sök bara deras namn. متن فارسی را در ادامه بخوانید
I tisdags den 20 mars var det dags igen att fira Nyår för alla dem som firar vårdagjämningen som nyår. Jag passade på och önskade ett stycke azerbajdzjansk musik som spelades på programmet Önska i P2. Mitt önskemål spelades igen även i går, lördag den 24 mars. Tack Önska i P2!
Ni som vill höra min önskade musik kan gå hit och sedan välja en av ovanstående dagarna, och lyssna. I tisdagens program dyker jag upp vid 4:43 och i lördagens program vid 52:10.
I går, måndag den 21 mars, var jag med i Önska i P2 och skickade en nyårshälsning till alla dem som firar Nowruz. Lyssna gärna till hela programmet här, eller spola fram till 4:45 för att höra mig och min musikaliska nyårshälsning.
Programmet ”Önska i P2” bjuder alla att berätta om hur det kändes den första julen som man befann sig i Sverige med allt omkring julen och önska ett musikstycke som man förknippar med den känslan. Det är ett mycket bra initiativ, tycker jag. Läs gärna mer och hitta kontaktuppgifterna här, kontakta, berätta, och önska musik.
Jag vet inte när eller hur dessa 2 ord, Dies Irae, har etsats i mitt huvud. Det måste vara någon gång under mina tidiga tonår då radioteater var det bästa vi hade att sitta och lyssna till under långa, mörka och snöiga kvällar i Ardebil. Jag måste ha hört en musik som bakgrund till en dramatisk scen och senare ha upptäckt att musiken heter Dies Irae, och ha etsat dessa ord i huvudet, utan att veta vad det betyder, för att hitta musiken senare och lyssna mer.
Trots att jag har ”upplevt” många ”Vredens stora dag”ar i livet sedan dess och har hört många och mycket musik i/med temat, så hade jag inte fått samma upplevelse och inte hade tänkt på det, tills fram till för några dagar sedan då jag hörde ett stycke musik som plötsligt grävde fram ur minnets gömmor det där stenblocket där dessa två ord stod etsat. Och vilken värdig musik för att lägga namnet i minnet: Dies Irae ur Giuseppe Verdis Rekviem. De där stora pukorna och rädslan och ångesten i körens skrik stjäl min själ och driver den med sig till musikens höjder. Jag förstår inte vad de säger och desto bättre: musiken för mig är bara konsten om ljud och ljudkombination och inte det ena eller det andra ords betydelse. Och jag vill inte befatta mig med någon religiös mening.
Man kan hitta många uppföranden av detta stycke på YouTube men jag gillar denna version bäst. Den saknar rörlig bild och om ni vill se orkestern, se detta uppförande i stället.
Det finns en lång lista över många andra tonsättare och deras verk där Dies Irae förekommer, här. Men missa inte en helt annorlunda Dies Irae på en filmklipp från Matix-trilogin.
Jag har tidigare skrivit vad jag tycker om ett annat verk av Verdi, här. (متن فارسی در ادامه)
Nowrooz, det persiska nyåret, inträffar i år lördagen den 20 mars kl. 18:32:13 svensk tid. Som ambassadör för programmet ”Önska i P2” har jag fått veta att även i år kommer detta program att uppmärksamma Nowrooz genom att spela klassisk musik enligt önskemål från nowroozfirande personer. Därmed kan jag meddela att det är fritt fram att önska nyårsmusik genom att e-posta önskemål till spela@sr.se eller ringa och berätta om sitt önskemål i telefonsvararen 0470-374 82 och förhoppningsvis få höra sin önskade musik lördagen den 20 mars kl. 8 på morgonen.
Förra året önskade mina vänner och jag så mycket så det fyllde ett helt program som sändes 3 veckor efter Nowrooz. Programmet sändes i repris nyligen och jag skrev om det.
Det går annars att önska klassisk musik utanför nowroozprogrammet också, förstås. Programmets hemsida. (متن فارسی در ادامه)
I dag, lördag den 26 december kl. 8 på morgonen sändes min och vännernas önskemusik i repris i P2. Lyssna gärna till den i P2:s ljudarkiv här. Se även en bild på oss och läs om vårt program här (sidan finns där bara i dag och i morgon).
Mitt inlägg om programmet när det sändes första gången den 15 april 2009 finns här.
Några vänner och jag bestämde oss för att skicka en gemensam önskelista till programmet Önska i P2. Programproducenten och programledaren var mycket snälla, välkomnade vårt initiativ och vår lista och föreslog att sända ett speciellt program idel med våra önskningar. Programmet sänds i morgon den 15 april kl. 9 till 10. Vi är redan med i programmets hemsida med en bild på de flesta av oss som har önskat. Denna sida ersätts eller förnyas redan i morgon runt kl. 11 och vi finns inte kvar där. Men vårt önskeprogram finns i programmets arkiv på Internet i 30 dagar och går att lyssna. Det är oförglömliga musikstycken som vi har önskat och de är inte så lätta att få tag på. Missa inte det!
En av de stora musikerna i vår tid, Maurice Jarre, gick ur tiden för några dagar sedan (den 29 mars). För mig var han fadern till filmmusiken i Laurence of Arabia och Dr. Zjivago. Jag fick ingen chans att se Laurence of Arabia när den kom till Iran och min hemstad. Men Dr. Zjivago kom med stormsteg och tog med sig tom. min familj. Pappa tog oss till biografen. Jag var i låga tonåren och än i dag minns den kyla som jag kände när allting var frusen i Zjivagos villa i Sibirien. Än i dag minns jag när Alec Guinness frågade Zjivagos dotter om hon kunde spela balalajka. Och än i dag minns jag så starkt och tydligt Laras Tema ur filmmusiken.
Jag gillade Julie Christie i rollen som Lara och fortfarande kan mycket gärna förlora allt i hennes skönhet och bli pladask kär i henne i dåtiden!
Och allt detta tack vare, inte minst, Maurice Jarre. Mycket vacker musik. Och jag beundrar även hans sons, Janne Michel Jarres, musik så mycket också.
Och romanen Dr. Zjivago av Boris Pasternak: Den fanns överallt och den fanns i så många exemplar att verkade vara fler än landets invånare. Många år därefter fanns den fortfarande överallt och jag undrade vem, hur, varför, med vilka pengar hade tryckt den i så många exemplar. Det var helt nyligen som jag läste att, enligt brittiska underrättelsetjänstens nysläppta (2003) hemliga dokument, pengar från England och USA sponsrade översättningen och publiceringen av denna bok och många andra böcker i Iran. Men det är en annan historia. (Jag hittar tyvärr inte originaldokumenten. En indirekt citering på persiska finns här).
Och se detta också. (این کلیپ را هم ببینید) (متن فارسی را در ادامه بخوانید)
Några av oss iranier, som bor och har bott i Nacka, har firat Nowrooz gemensamt och tillsammans i festlokaler nu i 19 år och i år, vårdagjämningen den 20 mars, firar vi Nowrooz för den 20-e gången på detta sätt. Det blir en ännu större fest i år, såklart. (Foto: Sepideh)
Persiska nya året börjar ju inte med tolvslaget vid midnatt, utan det är den astronomiska tidpunkten då jordens rotationsaxel passerar från ett lutningsläge till det andra, alltså vid exakta sekundslaget vid vårdagjämningen. Denna tidpunkt sammanfaller samtidigt överallt runtom jorden men vid olika tidpunkter från år till år. Därför, om man sekunderna före nyår lyssnar på olika radiostationer från de länder där Nowrooz firas, så kan man höra nedräkningen före den där astronomiska tidpunkten.
När vi började fira Nowrooz i vår lilla gemenskap i Nacka så fick vi leta efter avlägsna radiostationer med kortvågsradio för att höra det där tickandet. Men sedan började några persiska närradiostationer i Stockholm nedräkna framför Nowrooz, och plötsligt fanns det ett program i statliga Sveriges Radio där man pratade på persiska, som sändes på rätt tidpunkt vid Nowrooz, med nedräkning, rätt musik, traditionsenligt osv., och visst föredrog vi denna sändning, Pejvak, som inte speglade några speciella politiska vinklingar som förekom hos de andra lokala närradiostationerna. Tom jag var med på ett av Pejvaks program för några år sedan i samband med Nowrooz och berättade på azerbajdzjanska om hur man firar Nowrooz i provinsen Azerbajdzjan.
Men se där: vi iranier, och inte bara iranier utan alla andra nationer som firar Nowrooz, har gjort ytterligare framsteg här i landet. Nej! Det inte är TV3 som visar ”Inte utan min dotter” igen, tack och lov, utan ett av Sveriges Radios celebra och önskvärda program ”Önska i P2” har bestämt sig för att sända ett speciellt program i samband med Nowrooz i år. Man tackar och bugar! Och tro mig, mina vänner, att jag i egenskap av detta programs ambassadör har inte haft det minsta inblandning eller inflytande i detta beslut. Jag, som har varit hemskt upptagen på senaste månaderna, blev till och med tagen på sängen när jag fick information om Önskas planer för Nowrooz.
Alltså, nu i år, samtidigt som vi i Nacka firar vår 20-e jubileum för Nowrooz-firande, så får ni, mina läsare, inte bara lyssna på Pejvaks nedräkning som sänds på fredag den 20 mars kl. 12:30, utan ta nu och kontakta programmet Önska i P2, önska ett stycke klassisk musik i samband med Nowrooz, och oavsett om ni har önskat eller inte önskat så lyssna på Önska i P2 som sänds den 20 mars kl. 9:00, för att det kommer att vara ett historiskt ögonblick då Sveriges Radio sänder för första gången musik i samband med Nowrooz och enligt vårt önskemål!
Se en snygg affisch med en vacker Nowrooz-motiv om detta speciella program här, och för att bli en vän till programmet Önska i P2 läs här och se detta.
(متن فارسی را در ادامه بخوانید)
** Lite försenat vill jag berätta att förra veckan var jag i Globen och såg Leonard Cohens ”show”. Det var tack vare en god vän som hade en biljett över, annars trivs jag inte i konsertlokaler när jag är ensam!
Själva konserten, eller showen, var en upplevelse: Den 73-ariga veteranen LC imponerade med sin glöd, precision, timing, och inte minst med den välbehållna rösten. Han sjöng med mycket inlevelse i hela 3 timmar och inte bara för att leverera någonting mer och mindre acceptabel och gå sin väg. Han återvände minst tre gånger (om jag minns rätt) till scenen och bjöd på minst 6 extranummer, och däribland just ”First we take Manhattan”.
Förutom hans röst blev jag imponerad av hans minne som klarade så mycket text helt utantill, och av hans ödmjukhet gentemot både oss åskådare och även sina musiker och tjejer i vokalgruppen.
Det var en fantastisk kväll. Tack gode vännen som dessutom bjöd på biljetten!
** OCH, som ambassadör för ”Önska i P2” måste jag berätta att på fredag är det internationella FN-dagen och då tänker detta program spela klassisk musik från världens olika hörn enligt lyssnarnas önskemål. Och, pssst…, jag har fått höra att de KANSKE spelar någonting av Amirov, och KANSKE rentav delar av hans ”Shur”! Så, missa inte Önska i P2 kl. 9:00 på fredag den 24! Annars går det att höra den i 30-dagars arkivet. (متن فارسی را در ادامه بخوانید)
Jag har fått äran att redaktionen för programmet Önska i P2 har utnämnt mig, bland några av programmets vänner, till ”Ambassadör för Önska i P2”. Jag har fått mitt ambassadörskreditiv i ett brev där det berättas om anledningen: Att jag har spridit information och kunskap om programmet i de sammanhang jag har verkat och genom de kanaler jag förfogar över! Och man syftar just på denna blogg, förstås.
Dessutom har vi ambassadörer fått våra bilder publicerade i programmets hemsida med en text som berättar om var och en. I texten sägs bland annat att jag genom mina tvåspråkiga inlägg har lyckats sprida information om programmet även utanför Sveriges gränser. Resten kan ni läsa här. Detta skulle bli ännu mer intressant om jag hade lyckats samla önskningar från Iran. Men synd att tom. SR:s harmlösa webbplats filtreras i Iran och det är nästan omöjlig att kunna lyssna till ”Önska i P2” där.
Tack ”Önska i P2” för ackrediteringen! (متن فارسی را در ادامه بخوانید)
