Överlevnadsmusik سرود پایداری

Nu är det bara en vecka kvar för att kunna klicka här och få höra vad jag önskade senast på programmet ”Önska i P2”. Rubriken här är bland de fina ord som programledaren använde när hon pratade om min önskan. Spola fram till 18:55 och lyssna!

هرچند که با اینترنت "زغالی" ایران نمی‌توان برنامه‌ی موسیقی درخواستی از شبکه‌ی دوم رادیوی سوئد را شنید، اما به خواست دوستان خواننده‌ی این وبلاگ، مطلب را به فارسی هم می‌نویسم:

یک هفته‌ی دیگر فرصت باقی‌ست که این‌جا تازه‌ترین موسیقی درخواستی مرا بشنوید. اگر 18 دقیقه و 55 ثانیه "نوار" را جلو بکشید، ابتدا صدای خانم مجری برنامه را می‌شنوید که می‌گوید: "گاه در پیامگیرمان داستان‌هایی از توانایی‌های موسیقی می‌شنویم که در شگفت می‌مانیم". و بعد صدای مرا می‌شنوید که تعریف می‌کنم: "در دهه‌ی 1970 برای فعالیت‌های سیاسی بارها گذارم به سلول‌های انفرادی افتاد، و آن‌گاه، در سلول‌های تنگ و تار، به دور خود می‌چرخیدم و می‌کوشیدم این قطعه موسیقی را از ابتدا تا انتها در ذهنم بنوازم، و این موسیقی مرا با خود به فراسوی همه‌ی دیوارها و همه‌ی رنج‌های پیرامون می‌برد، و بدین‌گونه می‌توانستم روزها را به‌سر آورم". "سرود پایداری" نامی‌ست که مجری برنامه در توصیف نقش این قطعه برای من به‌کار می‌برد.

اثری که پخش می‌شود با صدایی بسیار کم آغاز می‌شود و باید صدای بلندگوی کامپیوتر را حسابی بلند کنید. نزدیک به پایان اثر هم صدا آن‌قدر کم می‌شود که سیستم هشدار رادیوی سوئد به‌خیال آن‌که ایرادی پیش آمده، سوت هشدار می‌کشد! این صدای کم از کارهای تفریطی مستیسلاو راستروپوویچ Mstislav Rostropovich در جایگاه رهبری ارکستر است. او به‌عنوان نوازنده‌ی ویولونسل یکی از خدایان من بود، اما ای‌کاش همان کار را ادامه داده‌بود و بر سکوی رهبری ارکستر نایستاده‌بود!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Önska, önska!

Jag slog till igen häromdagen och önskade på programmet Önska i P2 - med min egen röst denna gång! Nu läser jag i programmets hemsida att de kommer att spela min önskan i morgon, torsdag. Jag ska inte avslöja nu vad musiken är men jag kan bara säga att den är en av mina absolut största favoriter. Det är ett stycke musik som jag har levt med i över 30 år speciellt under mina sorgliga stunder, och den berör mig i mina djupaste gömställen i själen. Så, lyssna på Önska i P2 i morgon kl. 9 till 10.

Har ni hört någonting någonstans och ni undrar vad musiken heter och vem kompositören är, eller har ett stycke musik fastnat i huvudet och ni vet inte vad det är, eller vill ni helt enkelt höra igen den musik ni älskar, så ring eller e-posta ni också och önska. Som jag har berättat tidigare så är programmets producent och ledare mycket duktiga och de kan hitta er önskade musik även om ni kan bara nynna lite av den.

Hör min önskan även på programmets 30-dagarsarkiv, om ni missar höra den i morgon eller om ni vill höra den igen!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Hurra! P2 kommer tillbaka!

Snart är eländet med kanalbyte för att kunna lyssna på musik i P2 slut för oss Stockholmare, lovar ‎Kerstin Brunnberg, vd för Sveriges Radio.

Jag var en av de missnöjda med att man fick hoppa mellan ‎P2 och P6 hela tiden för att kunna lyssna på musik, brevväxlade med Elle-Kari Höjeberg, ansvarig för P2 och ‎P6, och klagade om detta. Jag skrev här också. På hösten kommer vi att få tillbaka musiken på heltid i ‎P2. Detta visar att det lönar sig att gnälla, tjata, och klaga! Hurra!‎

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Önska, igen!

Med rubriken menar jag inte programmet ”Önska: igen” som sänds på söndagar kl. 18:04 på P2, utan menar jag att jag skriver om ”Önska i P2”, igen!

Hörde ni dagens program där jag var med fast med en lånad röst? Hela stämningen försvann, för min del i alla fall, med killens dåliga svenska. Synd att jag inte skrev mitt telefonnummer i min e-post när jag önskade så att producenten Marianne kunde ringa tillbaka och spela in min egen röst och med mina egna känslor. Eller i värsta fall kunde jag avstå och då kunde programledaren Pernilla läsa mitt brev med sin vackra röst av en körsångerska.

Men hur som helst vill jag tacka igen Marianne och Pernilla för deras varma bemötande. Det är tanken som gäller.

Lyssna på dagens program i 30-dagarsarkivet här. Lyssna gärna på hela programmet men för att höra bara min del kan ni spola fram till 32:30.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Önska i P2

Nu har jag slagit till och ”önskat”, och se där: mitt önskemål har tagits emot med mycket värme och kommer att uppfyllas i morgon mellan kl. 9 och 10!

Det finns ett fantastiskt program på P2 kl. 9 på morgnar som heter ”Önska i P2” helt enkelt. Jag brukar missa programmet nästan jämt för att under just den tiden sitter jag mycket upptagen på jobbet. Men alla program finns lagrade i programmets hemsida i 30 dagar bakåt och man kan lyssna på dem på Internet i lugn och ro när man vill. Dessutom sänds ”Önska: igen”, ett urval av veckans program, på söndagar kl. 18:04 på P2.

Och producenten och programledaren här, de är riktigt kunniga och proffsiga, ska jag säga. Det räcker med att man ringer och ”nynnar” lite av det man har för sig att ha hört någon gång någonstans och inte vet ett smack om vad musiken är för något, och de brukar hitta och spela den för en.

Jag ska inte avslöja här och nu vad det är jag har önskat. Ni får lyssna på programmet i morgon, fredag, eller senare genom 30-dagarsarkivet.

Tack ”Önska i P2”!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

P2 igan, Ad Lib, och LEX

Programmet Ad Lib som sänds på P2 måndag till torsdag kl. 18:45 till 19:30 spelar ofta ganska bra musik. ‎Producenten och programledaren Alexander H. Rauch-Estreich, med kortnamnet LEX, har en bra ‎smak och mer och mindre goda kunskaper i världskulturen. Jag håller ibland inte med hans val av ‎dagens aktualitet eller förevändning för att spela en viss musik. Men detta kan jag stå ut med!‎

Vad däremot irriterar mig in i det outhärdliga och ”torterande” så att jag vill sparka radion sönder är att ‎ingen har lärt LEX konsten att prata i radio! Han berättar alltid saker baklänges och dessutom uttalar ‎hela tiden ord och meningar i decrescendo! Han börjar högt och rösten går ner och ner ju längre i meningen han kommer. Vad jag förväntar mig och vill gärna höra, så fort ett stycke ‎musik avslutar, är vad den heter och vem som har skapat den, men LEX börjar berätta en ‎strunthistoria från slutet till början om musiken och dess skapare, tuggar och sväljer ordens och ‎meningarnas slut och när han vill, till slut, berätta om styckets namn och skapare så är det dags för att ‎luften i lungorna ska ta slut och orden sväljas! Jag lyckas sällan urskilja styckets och skaparens namn ‎bland alla LEX baklängesstruntberättelser!‎

I kväll var det dags för exempel på filmmusik som har vunnit Oscar: Mycket värt att lyssna, om LEX sätt ‎inte irriterar en! Lyssna själva kvällens program i 30-dagarsarkivet här, och jag vet inte om jag ska ‎föreslå att ni lyssnar på LEX prat också för att förstå vad jag menar, med risken för att bli irriterad, eller ‎ska jag föreslå att ni blockerar öronen när han pratar.!

Gode LEX, vill du vara snäll och säga först vad musiken och komponisten heter och sedan berätta vad ‎du vill, baklänges eller framlänges, så att jag kan strunta i att lyssna på resten i väntan på nästa ‎stycke? Tack! Jag läste någonstans att SR vill satsa på att alla ska kunna höra allt det som sägs på ‎radio. Hoppas att även du omfattas av denna satsning!‎

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Mon Amie La Rose!

Jag var kanske 13-14 år när jag hörde henne sjunga ”Mon amie la Rose” på radio, på min egenbyggda kristallradio. Jag kunde inte och kan fortfarande inte franska. Men det var ju så himmelskt! Jag älskade musiken, rösten. Åh, vad ljuvligt det var! Jag älskade henne utan att ens ha sett hur hon såg ut. Jag var kär! Så kär, så kär…!



Det tog ett par decennier för mig för att kunna se henne i bild: Hon, Françoise Hardy, VAR vacker! Och många år därefter fick jag höra samma låt med Natacha Atlas: fortfarande vacker musik och röst, men… videon är…, ni och hon får ursäkta, lite som vi brukar säga på persiska ”ab-gooshti”, lite ”köttgrytigt”!

Men ändå annorlunda och vackert på ett annat sätt. Jag älskar henne också! Natacha Atlas var här i Stockholm förra året och uppträdde på Södra Teatern. Jag och mina vänner applåderade så mycket så att hon kom tillbaka till sist och sjöng just ”Mon amie la Rose” i slutet. Det var en upplevelse.



Men, tillbaka till min kära Françoise Hardy, jag älskade även en annan av hennes gladaste låtar ”Comment te dire adieu”, utan att förstå ett ord igen! Men den verkar ha köpts av varumärket Dior och inte tillåts att spelas utan hänvisning till Dior. Så synd!



Och jag visste inte att även Frida (ABBA) har sjungit detta på svenska!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Tiden förstör allt

Det visste jag ju redan från min termodynamik: alla verkliga processer i verkliga livet löper åt ett enda håll – de är oåterkalleliga, irreversibla. Alla förlopp i verkliga livet leder till ökningen av entropin i universum, till värmedöden, universala värmebalansen: Tiden förstör allt!

Tänd bara ett värmeljus! Då har du förändrat någonting i världen: du kan inte återskapa ett oanvänt värmeljus genom att pressa ihop värmen, röken, ljusenergin, smälta paraffinet, doften osv.! Det går bara inte!

Men ändå! Hallå! Livet! Är jag pessimist? Jag vet inte! I don’t know! I… just… don’t… know…!

Hann titta på 2 filmer som jag har fått som julklapp från min älskade dotter, enligt önskelista förstås: Maléna och Irréversible med min absoluta kvinnoskönhetsideal Monica Bellucci. Och nu vet jag inte längre…! Eller visste jag någonsin?

Själv har jag ju upplevt det: Du vaknar en morgon, är på väg till en tentamen tillsammans med en rumskamrat på studentkorridoren, och där på vägen står medlemmar av hemliga polisen som fångar dig i en irreversibel process…

Vad gör jag här förresten?

Jag vet inte…! Jag vet inte…!

Det enda jag vet just nu är att "Irréversible" slutar (eller börjar?) med kameran svepande över en poster av filmen ”2001: A Space Odyssey” och då är musiken en av mina största favoritsatser bland symfonier – sats 2 av Beethovens 7-e symfoni.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Ett Ljudår

Var det någon som tyckte om ”Deep Listening”? I kvällens Kalejdoskop – lång musik på P2 sändes 3 halvtimmes delar av den danske elektroakustiska musikern Gunner Møller Pedersens ”et lydår”. Jag njöt av dem. De sänds igen den 5 december kl. 13:30 på P6 (89,6 MHz) i Stockholm, och ska finnas tillgänglig att lyssna i 30-dagarsarkivet via Internet fram till den 3 januari 2008. Välj den 4 december här.

Missa inte det om ni tycker om elektroakustisk musik.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Djävla löss!

Jag hade bokat träff med Monica Bellucci i kväll men TV6 valde att visa en fånig D-film i stället för ”Tears of The Sun", pga. fotboll på TV3! Därmed får jag sitta och blogga i stället!

Det var en kylig lördagsmorgon hösten 1990. Hade läst någonstans någon vecka innan att Huddinge kommuns huvudbibliotek skulle sälja hela sitt bestånd av LP-skivor för 10:-/st! Det var ju ett gyllene tillfälle för den fattiga mig. Tog den första bästa bussen på morgonen, och sen pendeltåget till biblioteket, och det tog tid att få veta att man skulle gå runt byggnaden och komma in i en källarlokal.

När jag kom in i lokalen fanns det bara små mängder av LP-skivor kvar utspridda i några lådor märkta med olika typer av musik. I lådan för klassisk musik fanns bara nära 200 st. repiga skivor kvar med trasiga fodral, eller av sådana tonsättare som ingen ville lyssna till. Det märktes att det hade varit kö, slagsmål, och plundring ända fram till några minuter före min ankomst. Flera personer satt här och var med stora mängder skivor i famnen och höll på att byta med varandra.

Inte en enda Sjostakovitj kvar! Men jag lyckades ändå att hitta 10-tal skivor av sådana kompositörer som jag gärna lyssnar till: Janacek, Martinu, Bach, och se där: 2 exemplar av en av mina favoritskivor – DECCA nr. SXL 6206, Tjajkovskijs Hamlet och Romeo & Julia med Wiens Filharmoniorkester under ledning av Lorin Maazel,



med en bild på fodralet från min favoritfilm Hamlet av ryska regissören Grigori Kozintsev, Innokenty Smoktunovsky som Hamlet och Anastasia Vertinskaya som Ophelia, i en mycket dramatisk och skakande scen: Teatergruppen håller på att föreställa hur Hamlets far dödades. Jag älskar denna film, har sett den minst 5 gånger och är beredd att se den 5 gånger till! (Måste hitta och skaffa DVD:n, fast den måste ses på bio). Och jag älskar Tjajkovskijs Hamlet. Jag hade just denna LP i Iran.

Tog bägge exemplaren och gick fram till en man som hade fler skivor än alla andra och hade en varm bytesverksamhet runt omkring sig. Jag ville våga mig i en seriös förhandling för andra gången i mitt liv! Första gången var det i Baku när jag ville sälja en guld halsbandskedja för att behövde pengar för att kunna komma ut ur Sovjet! Nu ville jag byta några av mina skivor mot hans skivor av Sjostakovitj. Han bläddrade och tittade på mina skivor, tog en av dessa Hamlet-skivor, och erbjöd mig inte Sjostakovitj, utan Allan Petterssons symfoni nr 7!

Jag funderade en kort stund: Jag kände ju väl Sibelius från Finland, Grieg från Norge, och lite Carl Nielsen från Danmark, men ingen svensk tonsättare. Nu bodde jag ju i Sverige och borde samla lite kunskap om svenska tonsättare också, väl? Tänkt och gjort! Slog till och bytta min dubblett mot Allan Petterssons Symfoni nr 7.

Men alla dessa skivor utom just Tjajkovskijs Hamlet glömdes bort i min skivhylla och det var först efter knappt 10 år som jag tog och lyssnade på Allan Petterssons symfoni för första gången, och vilken upptäckt! Jag satt obekvämt på soffkanten med hörlurar och kunde inte röra mig ur fläcken! Vilken musik! Vilken symfoni! Vilken skrik! Vilken upplevelse!

Några år därefter skrev jag om denna symfoni för några bekanta och däribland citerade jag ur texten på omslaget. Texten är av Göran Bergendal som är en av de största Pettersson-experter. En mycket vacker text. Några citat:

Pettersson var ”född 1911, uppväxt i slumkvarteret på Söder i Stockholm, tidigt intresserad av filosofi, religion och musik […]”. ”Han är ensam – utanför varje grupp, varje generation. Hans musik talar ett eget språk. Han jämförs ibland med Mahler och Alban Berg och det ogillar han, men de namnen kanske ändå säger något om hans musik, om den tekniska skickligheten, om logiken, om dess bekännelsenatur, om en del av dess medel”.

”Det är knappast musik Allan Pettersson skriver, han utför snarare en medlidandets handling. Han talar inte om huvudtema eller sidotema, han talar om de små människorna, de som aldrig märks, de utanförstående. Han är protestmusiker, nämligen, och vanmäktigare än de flesta. I ett brev skrev han att hans musik kanske är ”en protest mot predestinationen, grymheten mot männskan, männskan utan chans”. Det är således inte mycket hopp han ger oss. Han tänker mycket på vår tids människa, men vår tids människa för Allan Pettersson är ”mannen i Stockholms Stads sandlåda” som kliar sig där samvetet förmodas sitta och säger ”Djävla löss!” Har mannen i sandlådan ingen grammofon lär han aldrig få höra protesten.”

Tack Huddinge bibliotek som sålde skivan och tack mannen som gav den till mig!

Läs Allan Petterssons biografi här (eller på engelska) och lyssna till en bit av finalen (6 minuter av 47) ur hans symfoni nr 7.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Deep Listening

1- Ett presentförslag för någon som tycker om att meditera med musik: Köp CD:n ”Deep Listening” av Pauline Olivero. På Amazons hemsida går det att både beställa den och även lyssna på korta bitar ur CD:n. Hela CD:n spelades på P2:s ”Kalejdoskop” tisdagen den 9 oktober och finns att lyssna här hur många gånger man vill, fast bara till den 8 november.

2- Nobelpriset i litteratur gick ju till den persienfödda brittiska författaren Doris Lessing i år. Hon förtjänar det, tycker jag. ;-) Men här finns en lista över alla pristagarna i Nobelpriset i litteratur år för år.

3- Och läs här om Thomas Larsson, SKF:s VD i Teheran, som har bott där sedan 7 år tillbaka, som trivs där och tycker att det skulle kännas tråkigt om han med familjen skulle flytta till ett mer västerländskt land!

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Seni seviorum

Vet ni vad rubriken betyder? Jag föreslår att ni i vilket fall som helst klickar här och lyssnar på vad det kan betyda. Han vid blockflöjten, Ömer Faruk Tekbilek, är skaparen av denna saga. Men jag rekommenderar snarare att ni skaffar CD:n för att där hörs mer detaljerat och bättre balanserat ljud. Den finns bl.a. i Buddha Bar:s album nr II.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Musik igen, och P2

*- Det är ett elände nuförtiden att lyssna på P2 för att kanalen hoppar flera gånger om dagen ut till P6 och tillbaka igen! På morgonen vaknar jag säg 20 i 7 och slår på P2: Det är program på samiska. Jag älskar folkmusik och däribland samisk jojkande, men inte tidigt på morgonen! Då måste man hoppa till P6 för att kunna lyssna på P2! Och sen, mitt i en skön och ljuv klassisk musik, säg Rachmaninovs ”Vokalis”, några minuter i 7, hör jag plötsligt jojkande igen! Nu är det dags att hoppa tillbaka till P2 för att lyssna på P2!

På eftermiddag är det tvärtom. Någonstans vid 15 tiden hoppar P2 tillbaka till P6. När jag sätter mig i bilen för att köra hem måste jag byta kanal till P6 för klassisk musik. Och om klockan hinner bli 18 innan jag kommer hem så måste jag hoppa tillbaka till P2!

Och för att göra det hela ”bättre” så hörs P6 så dåligt ofta. Jag har skrivit till P2 och klagat men styrelsen i P2 har ”argumenterat” med att så har det varit hittills i hela landet utom i Stockholm, och nu är det Stockholms tur! De har dessutom ”tröstat” med att övriga landet inte hade ens någon P6 att växla till!

Känns ”argumentet” bekant? Att dela fattigdomen lika mellan alla? Men jag tycker att det är anmärkningsvärt att ett så rikt och tekniskt utvecklat land som Sverige inte har en helt egen radiokanal för klassisk musik medan ett fundamentalistiskt U-land som Iran som måste täcka 3 gånger så stor area som Sverige fakriskt har en sådan kanal.

*- Håller på att lyssna på huvudtemat ur ”Les Kid Nappeurs” av Marc Collin och får kramp i varenda muskel i bägge armarna, ja i hela kroppen, i längtan after att spela de där elgitarrerna, alla instrumenten, hela orkestern, pukan i slutet, allt! Synd att jag inte hittar den på nätet för att länka här. Stycket finns med i filmmusiken till ”Gudomligt ingripande” (Intervention Divine), och även i ”Café Del Mar”:s album nr 6.

*- För ett par veckor sedan satt vi med några arbetskamrater vid matbordet och pratade bilar. Jag berättade att det är dags för byte av kamrem på min bil och det kostar skjortan. Jag skojade med att ska sitta och uppfinna en helt ny bilmotor som inte behöver kamrem. Nu läser jag att några andra har (tyvärr!) hunnit före, med en teknik som jag var så förtjust i under min ungdom: hur högtalaren fungerar.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Pavarotti..., eller Domingo?

Som sagt, jag är ju ingen operamänniska, men Luciano Pavarotti som gick bort i dag lät i mina öron som en stor LÖGN redan den första gången jag hörde hans röst lite försenat i början på 1980 talet, och vidare (likaså låter Andrea Bocelli i mina öron). MEN däremot… ta Placido Domingo i stället: Han är självaste ärligheten i röst och scenkonst och när han förmedlar inlevelsen med rösten.

Det är alltid ledsamt när en ”konstpersonlighet” som Pavarotti som är älskad av många går bort. Men..., för att hedra den konst som Pavarotti menade (eller menade han?) ta och lyssna på... Placido Domingo i stället, vet jag, här i Puccinis Tosca, här i Puccinis Manon Lescaut, och här, (och här om ni vill jämföra med en länk som vi fick i dag).

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...

Ödets makt

Jag är inte en operamänniska. Trots många konsertbesök med symfoniska eller kammarorkestrar och baletter, har jag aldrig varit på en opera! Jag har inte ens lyssnat på en hel opera från början till slutet vare sig på radio, LP, kassett, eller CD, förutom 2 azerbajdzjanska operor från sovjettiden – Kor Oghlu av Uzeir Hadjibeyov (som stavas Gadzhibekov på ryska) och Shah Ismail av Muslim Magomaev.

Kor Oghlu tog 3 år av hela min fri- och studietid i anspråk under 1970 talet för att lyssna noggrann med hörlurar in i minsta detalj för att skriva av hela librettot, texten, ord för ord, och översätta den till persiska. Böcker på azerbajdzjanska var förbjudna på den tiden och litteratur från Sovjet var svårt att få tag i. Men jag lyckades publicera operans text i en tvåspråkig liten bok genom faksimilkopiering. Denna bok blev mycket populär bland studenter och intellektuella över hela Iran av olika anledningar och bland annat för att många drog paralleller mellan den grymma Hassan Khan i operan och Shahen.

Men RIKTIGA operan för mig har alltid varit verk av Puccini, Verdi, och Wagner, vars ouvertyrer och arior har jag lyssnat då och då, och oftast från LP, CD och radio. En av mina favoriter är Verdis ouvertyr till ”Ödets Makt” (La forza del Destino, 1862) och Leonoras aria ”pace, pace, mio dio…” där samma tema från ouvertyren upprepas. Det har hänt många gånger att jag har hört dessa när jag kör bil ensam, och då har jag kommit i extas, tryckt tänderna hårt, och tryckt även omedvetet på gaspedalen, eller bromsat och stannat på kanten av motorvägen, slagit pannan på ratten, eller dirigerat en luftorkester!

Här kan ni se och lyssna på ouvertyren under den stora precisa och felfria maestron Arturo Toscanini. Och här finns en mer modern maestro Valeri Gergiev som sägs dirigera en originalversion av ouvertyren. Men jag tycker bäst om denna tolkning dirigerad av James Levine.

Arian kan ni höra här med Veronica Villarroel, och här med Ekaterina Godovanets och Nader Abbassi som dirigerar Norrköpings symfoniorkester.

Läs här om själva operan.

Det finns ett mycket intressant arrangemang av teman ur ouvertyren som har gjorts av Pompon Finkelstein med titeln ”Lost In Reflection” som ni kan lyssna här (tryck på play-triangeln inne på sidan). Detta arrangemang finns med i Buddha Bars album nummer 8 och jag har hört den som musik till isdans också men jag minns inte viket par från viket land och när det var och hittar inte den på Internet. Det finns ett inte så lyckat försök av ett tjeckiskt par från 1994 här.

Read More...دنباله (کلیک کنید)‏

Summary only...